onsdag 10 december 2014

Att lära vuxna läsa och skriva - ett långsiktigt projekt


Riktigt bra bistånd är svårt. Det bygger på personligt engagemang, djup kunskap om problemen och kulturen, och oftast småskalighet. Det bästa jobbet görs av eldsjälar som på plats får med sig lokalsamhället. 
Dessa eldsjälar kostar inte mycket - de lever ungefär som dem de arbetar med. De är också alltför få. Organisationer som SIDA får svårt att göra av med sina pengar om de bara ska lägga dem på eldsjälar. Alltså skapar man stora projekt med många vita människor involverade på olika byråkratiska nivåer. Då går pengarna åt, oavsett om projektet lyckas eller ej.

Jag har lärt känna en häftig kvinna, Hélène Boethius, som under 30 år i Togo lärt vuxna att läsa, skriva och räkna på sitt eget lokala språk. Det kräver att någon har tecknat ner språket med ett anpassat alfabete. Lämpliga läromedel ska tas fram. Lärare ska utbildas, de ska i sin tur utbilda lärare som leder studiecirklar. Togo är nu i princip alfabetiserat. De utbildade, som studerat helt och hållet på franska, har svårt att läsa breven hemifrån.

Åter i Sverige ville Hélène arbeta med vuxenutbildning - men eftersom hon inte har lärarexamen och utbildning i att lära barn läsa och skriva så får hon inte arbeta med vuxenpedagogik på SFI. Det finns ytterligare minst en person i Sverige som drabbats av detta. De som läser SFI drabbas av att lärarna inte har rätt kompetens.

För att gå vidare startade hon organisationen Adult Learning and Empowerment Fund, ALEF. I stället för att samla till sin pension samlar hon pengar till ALEF - tillräckligt mycket för att kunna starta nya program.

Just nu är Hélène i Bkavu i östra Kongo. Man kan följa ALEF på Facebook. Här beskrivs glädjen och nyttan av att kunna läsa, skriva och räkna. Att kunna räkna ut kostnaderna för sitt lilla jordbruk för att lägga försäljningspriserna på rätt nivå. Att kunna förstå och använda mobiltelefonen. Att kunna ta till sig hälsoinformation.

Även bekymren finns med. Att, i brist på egna motorcyklar, behöva lifta på andras visar sig vara farligt. Alla förstår inte hur noggrann man måste vara med bokföring. Svagt nät när office-licensen på Hélénes dator håller på att gå ut skapar desperation - det är där böckerna och materialet tillverkas. Jordbruksutvecklare som inte har förstått att många inte kan föra bok eller göra anteckningar.

Reseberättelse 1. "I förrgår fick jag besök av en ledare för en annan liten inhemsk organisation som berättade att han fått pengar av PNUD (FN) för ett alfabetiseringsprojekt för våldtagna kvinnor. De hade spridit ut projektet över fyra provinser (ungefär län) där de haft kurser för 700 kvinnor i FYRA månader. Projektet var planerat av PNUD. 

Vad tror de man kan lära ut till en traumatiserad analfabet på fyra månader? Den sortens projekt är enbart till för att göra av med en budget och skriva en fin rapport. 

Att jobba med vuxenutbildning via lokala organisationer är ett långsiktigt åtagande. Först efter ca tre år har projektet satt sig och kan fungera med full effektivitet. Sedan bör man fortsätta minst tre år till för att nå så många människor i de lokala samhällena att man får en effekt på hela samhället, och inte bara i individers liv. VARJE deltagare behöver gå tre årskurser för att nå en nivå där man verkligen läser och skriver och använder matte i sin vardag och kan förbättra ekonomi, hälsa, hävda sina rättigheter m.m."

Reseberättelse 2. "Idag fick vi besök av en ung tysk man som jobbar med jordbruksutveckling. Han hade träffat Désiré Kasole, en av ALEF:s partners. Han berättade om sitt arbete i Kabareprovinsen med jordbruksutveckling.

Innan han pratade med Désiré förra veckan hade han inte tänkt på att alla inte kan läsa och skriva. Men de senaste dagarna har han lagt märke till att många skriver under med tummen. 'Och då kan de ju inte anteckna kvantiteter eller räkna på sina skördar och odlingar heller'. 

Han jobbar i ett treårigt projekt med 14 små organisationer. Men att jobba med vidareutbildning av jordbrukarna utan att ha lagt grunden i läsning och skrivning och matte riskerar att äventyra resultaten. Mycket av det de lär sig kan de inte tillämpa pga bristande matte- och skrivkunskaper. Annat glömmer de snabbt eftersom de inte kan anteckna. Jag tror han gick från vårt möte mycket tankfull."

En vuxen har andra motiv att lära sig än ett barn. Pedagogiken som används utgår från livet här och nu. En bild av ett sjukt barn med tillhörande text blir underlag inte bara för läsning utan också för diskussion och hälsokunskap, vilket kan leda till förändrat beteende. Empowerment har innebörden egenmakt. Genom att öka kunskapen och förståelsen för sitt eget liv får man också makt att förändra det. Denna pedagogik gäller illiterata i fattiga länder såväl som välbärgade allmänläkare i Sverige.

Har du inte stött ALEF än, så gör det nu! Bli månadsgivare, köp julkort eller gratulationskurs. Ge bort läs- och skrivkurser i present till den som redan har allt. www.alef.org

http://intressant.se/intressant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar